Jag heter Diana Lindgren, fram tills 2024 var jag bara jag. Jag var någons dotter, någons syster, någons fru och mångas mamma, jag var mångas vän och släkting men jag var ju fortfarande bara jag. Det absolut största jag har skapat i livet är ju självklart mina barn. Men 2024 förändrades hela min värld, för då släpptes Häxknuten, en bok skriven av mig.
Jag blev författare, inte någon stor kändis men jag blev någon som fick möjligheten att uttrycka mig i ord och nå fram till många människor. Mitt arv till världen kommer överleva långt mycket längre än jag eller mina barn, det kommer bevaras.
Jag hade inte mycket tilltro till mig själv och mina egna förmågor, men jag vågade skriva klart det som kom till mig. Min familj trodde på mig och nu är jag författare och en massa fler böcker är på väg. Både för barn och vuxna.
Jag är inte längre någons fru, men jag är fortfarande en vän, en dotter, en släkting, en mamma och mycket mer. Jag är fortfarande jag, bara att jag lever i det jag älskar.
Jag lever i den gamla läran, i örternas, magins och energiernas värld. Där orden, arvet och allt jag brinner för får sippra ut som ord på ett papper och tryckas för att läsas.
Jag känner en sådan oerhörd ödmjukhet inför att jag får göra det jag älskar mest och dela det med er. Jag ska nu erkänna att jag är oerhört blyg, många gånger lite rädd och osäker men tack vara alla som läser och uppskattar det jag gör så måste jag våga mig fram. Jag är så tacksam för mina följare, vänner, läsare och familj.
Jag har alltid hatat att synas och vara med på bild, nu har jag fått träna massor på det. Precis som de flesta jag känner så hamnar jag ofta i självkritik. Men jag har lärt mig massor på resan dit jag är idag. Det är inte fel att vara jag, jag har en plats som alla andra. Mina ord är lika mycket värda som dina. Jag föddes till att bli precis den jag är och jag duger.
Det är inte ett perfekt ansikte, kropp eller hår som är viktigt. Det är inte en ålder som avgör om vi får synas eller höras. Det är inget av det som avgör om vi är bra.
Alla kommer inte älska det vi gör, det vi säger eller det vi väljer att vara. Men det spelar ingen roll, bara man är nöjd med sig själv.